Årsmötet för Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk, NKJT, vill uppmärksamma de allvarliga konsekvenser som propositionen Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende (2023/24:31) fått för döva, hörselskadade och dövblinda kvinnor i Sverige.
Rättsosäker process för vår målgrupp och stora konsekvenser för vår verksamhet
Vi lever i en orolig tid präglad av våld och osäkerhet. När detta kombineras med bristande tillgänglighet, rättsosäkerhet och brister i bemötande leder det till allvarligt mänskligt lidande.
Den lagändring som skärpt kraven för skyddade boenden har inneburit stora konsekvenser för NKJTs verksamhet. Trots att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har beviljat oss tillstånd att driva ett teckenspråkigt skyddat boende, kvarstår problemet att döva och hörselskadade kvinnor inte erbjuds placering hos oss. Kommuner hänvisar ofta till sina befintliga ramavtal som skäl till att inte placera den teckenspråkiga kvinnan i vårt boende, eller säger till klienten: ”Du läser på läpparna så bra – du klarar att bo i det boende vi anvisar dig till.” I andra fall erbjuds kvinnorna helt andra lösningar, som en tillfällig akutlägenhet utan stöd på teckenspråk, i stället för en placering i skyddat boende under utredningstiden.
Ett ökat antal LVU-placeringar av barn till döva föräldrar utan rättssäker grund
Förändringen från ”medföljande barn” till att barnet ska ha ett eget beslut om skyddat boende har fått oroväckande följder. Vi ser fall där barn lämnas kvar i hemmet medan enbart mamman erbjuds skydd. Än mer alarmerande är att vi ser ett ökat antal LVU-placeringar av barn till döva och hörselskadade föräldrar – beslut som ofta inte vilar på rättssäker grund. I bedömningsfasen har kvalificerad teckenspråkstolk i majoriteten av fallen saknats, vilket leder till rättsosäkra processer och orsakar trauma och mänskligt lidande för både barn och kvinnor.
Konsekvensen av det bristande stödet från kommunen är att kvinnorna i stället kontaktar våra kuratorer för hjälp med stöd i vårdnadsfrågor, genomförandeplaner kopplade till det icke-teckenspråkiga boendet, bostadsstöd och stöd i uppbrottsprocessen. Resultatet blir en resurskrävande verksamhet – samtidigt som vårt boende står tomt, trots att alla nödvändiga resurser finns på plats. I praktiken används vår kompetens utan att motsvarande finansiering följer med.
Ökad efterfrågan på vårt stöd hos personer placerade i icke-teckenspråkiga skyddade boenden
Effekten av den nya lagstiftningen är påtaglig. Från att ha haft cirka 869 dygnsplaceringar under perioden 1 oktober 2022–30 mars 2024, har vårt boende mellan den 1 april 2024 och 28 mars 2026 endast haft 68 dygnsplaceringar. Detta innebär en minskning med över 90 procent sedan de nya reglerna infördes. Det är ekonomiskt ohållbart att driva en verksamhet med IVO:s höga krav på bemanning och kompetens enbart baserat på dygnsersättningar. Socialstyrelsen tilldelade visserligen kvalitetshöjande medel till organisationer som driver skyddade boenden som en led i övergångsfas för att matcha nya lagstiftningen som startade gälla 1 april 2024, men detta stöd upphörde den 31 december 2025.
Kvinnojoursrörelsen larmar redan nu om att flera boenden kan tvingas stänga till följd av finansieringsproblemen och vår verksamhet är en av dem. Detta beror inte på att det inte finns behov, utan på att kommunerna väljer att inte placera kvinnor hos oss. Samtidigt ser vi hur teckenspråkiga kvinnor som placeras i icke-teckenspråkiga boenden ändå kontaktar oss för stöd då deras behov av teckenspråkigt stöd inte erkänns eller tillgodoses där.
Använd vår kunskap så att vår målgrupp får rättssäker process
Nationell kvinnojour och stöd på teckenspråk arbetar outtröttligt efter vår vision:
”Vi gör världen bättre för teckenspråkiga barn och vuxna – varje dag.”
Men för att kunna ge det stöd som både kommuner och våldsutsatta kvinnor har rätt att förvänta sig, krävs rimliga förutsättningar.
Vi efterlyser därför:
- Ett förstärkningsbidrag till vårt boende och till övriga kvinnojourer som driver skyddade boenden,
- En ökad förståelse och respekt för den särskilda kunskap och kompetens som finns inom vår verksamhet.
- Att kommuner ges tydlig vägledning om skyldigheten att beakta tillgänglighet och kommunikationsbehov vid placering i skyddat boende
Kontakt vid frågor
Mia Modig verksamhetschef
mia.modig@nationellkvinnojour.se